Att bada i midnattssolen

Det var långt ifrån varmt. Varken i luften eller vattnet (magiskt vackert däremot!), men är man engelsman och vill bada vid polcirkeln så spelar det ingen roll. Det är ju bara att värma sig vid brasan efteråt.
Foton - Around the world (Mina Resor) | Koutojärvi, midnattssol, polcirkelland | | 2 kommentarer |

Ett mäktigt möte

Den må vara mager, men vacker! 
Den vackra renen som nyfiket promenerade emot oss. Stannade upp för att posera framför kameran, för att sedan försvinna bort på stranden. 
Det må vara mindre exotiskt för er som ser detta dagligen, men för oss var det häftigt!
Och ännu en gång rann tårarna. För att mötet med naturen var så starkt denna resa. Precis allt var vackert.
 
Foton - Around the world (Mina Resor) | Koutojärvi, Norrland, Ren | | 26 kommentarer |

Ibland blir inte saker som man tänkt sig

Vi kom fram till den lilla söta kyrkan i Hedenäset, Hietaniemi kyrka, med den otroliga historien om "Ryssklockan" (en vänlig själ som berättade denna historia då vi var där). Tanken var att vi skulle hälsa på graven där min svärfar, (egentligen fd svärfar, men han kommer alltid vara min svärfar) ligger. 
Jag minns ju att han hade den vackraste utsikten och att jag sa till honom att "här har du det bra" sist vi hälsade på graven. För jättelänge sedan. Man har liksom inte vägarna förbi allt för ofta. Tyvärr!
Utanför muren till kyrkan betade några kor. Utsikten från graven. Graven som inte fanns där. En helt overklig känsla. Gravstenen var borta! En avlägsen släkting hade struntat i att betala och inte ens meddelat min fd man.
Jag hade förberett mig på att det skulle vara känslosamt att se hans gravsten, men att inte se någon, bara en vattenspridare var hemskt. Luften gick ur mig och jag satte mig i gräset, lätt myggorna äta, och bara grät rakt ut.
I detta otroligt vackra gjorde det så ont. 
Vi lugnade ned oss lite, tittade runt i omgivningen. Planterade blommorna vid vattenspridaren.
Plockade även blommor från min svärfars tomt. Och min lilla prinsessa tog upp en stor sten och skrev "Viktor" på. För hon tyckte han skulle få en sten. Och hon såg hur ledsen jag var över att det inte fanns någon.
Och visst kändes det ändå bra tillslut. Framför allt kändes det så bra att jag kom dit, första gången på nästan 10 år, precis efter att de slängt bort stenen, för att rätta till allt igen.
Älskade Viktor!
Upp